Parallellt med min undersökning av hur vi kan uppleva och erfara kulturarvet kring lin så har jag även valt att «hand väva» med lin tyg som jag har hittat på secondhand affärer.
Växtfärgning har vart en stor del av min fars liv i Indien och under denna kvällen så erinrade och berättade han om hur min farmor gick till väga för många årtionden sedan i Punjabi.
Jag har bara mött min farmor 3 gånger i mitt liv så jag lärde aldrig känna den delen av mitt indiska arv, men upplevelsen denna kvällen och berättelserna som min far delade gav relationen till ett distanserat arv en närhet. I och med att vi delade samma intresse oavsett om förutsättningarna till varför vi växtfärgade är nog så annorlunda. För min farmor så var detta en del av vardagen för mig är det en nyfikenhet och även ett miljövänligare val.
Men detta fick mig att tänka på hur det taktila minnet kan funka som en katalysator och hur viktigt det är att ha handen på materialet.
” Heritage is about negotiation- about using the past, and collective or individual memories, to negotiate new ways of being and expressing identity”
(s4) (Smith, 2006)
Dokumentations bilder med mor och far 10.09. 2020
Min tanke var ha en vävgrupp men då det var så och säga omöjligt att få tag på en vävstol, bestämde jag mig för att handväv. Inspirationen är flättekniker, knutar och virkning. Detta är en del av min mors arv, det var min mor som lärde mig att virka, sticka och sy som hon lärde sig av sin mor ifrån Peru. Då var det enbart till avsalu nu virkar och stickar min mor för att
