Förmedling av kulturarv.
Milagros Gola Singh
Min uppgift startar här med detta häftet och ett reportage som tar för sig Linmuseet i Kville, med fokus på kulturgrödan lin vars lovsång vittnar om dess viktighet genom århundradens Sverige. Innan den industriella revolutionen och bomullen som lockade med dess delikata textur och lättvindighet, vars ankomst på många sätt förde odlingen av spånadslinet till en drastisk nedgång.
Det handlar även om kvinnans hantverk eller innovationen som Agneta gärna benämnde det immateriella arvet spinning och vävning. Deras röster, deras verk och kloka lösningar som bland annat förde till bättre vävar, nya räknesystem och verktyg bringas upp på museet. Men främst av allt rör det sig om ett engagemang och en önskan att föra hantverks traditionen vidare till nästa generationens kulturbärare; du och jag. Vi forsätter i en långvarig kamp, att sätta fokus på hantverket och höja dess status slik att kulturarvet inte förglöms.
«Immateriellt kulturarv är traditioner, seder och bruk, som har överförts mellan generationer. Till exempel olika former av hantverk, ritualer, musik och berättelser. Immateriellt kulturarv är bortom nationsgränser, ständigt levande och i förändring.»
https://www.unesco.se/kultur/unescos-konvention-om-det-immateriella-kulturarvet/
Linmuseet är ett arbetslivs museum som drivs av en ideell organisation med Agneta i spetsen, som även är konstfotograf och grundare av Skärkäll; eko och ateljélandsbygd. Med henne är det cirka 60 andra medlemmar, både från den yngre och den äldre generationen där cirka 20 medlemmar är aktiva i linmuseet. Alla har dock samma brinnande intresse för lin och förmedling av kulturarvet vidare till en var som önskar det.
Detta förmedlas genom en historisk berättarkonst om linet från 30 000 år sedan till dags datum och med händerna på materialet. Genom att få uppleva och erfara hur fibern blir till tråd får vi lov att ta del i berednings processen; bråka, skäkta och häckla linet. Som avslutningsvis vill det häcklade linet spinnas för hand.
Som en del av museets förmedling av kulturarvet anordnas även kurser i spinning, vävning, knyppling och färgning och till avsalu finns det lokalt vävda linne produkter.
Museet skulle även ha kurs i linodling och jag anmälde mig på detta för att få tillgång till kunskapen som senare skulle bli en del mitt praktiska arbete i form av en dokumentationsfilm, men på grund av covid 19 så blev det inställt.
Det är genom Linmuseet i Kville min fascination och mitt ökande intresse för spånadslin blomstrade upp på allvar. Och det latinska namnet «Linum usitatissimum L» betyder det högst nyttiga eller användbara linet vilket är ett ypperligt passande namn.
Materialet i sig efter denna studien blev en fokus punkt mycket pågrund av dess egenskaper och kvaliteter, det är inte konstigt att vi finner spår av fibern och textiler som kan dateras så långt tillbaka som för 30 000 år i en grotta i Georgia. Linet är allsidigt i alla sina stadier och resterna av beredningen kan användas till isolation för bygg exempelvis. Fram till 1980 talet Sverige så hade man lin i brandslangar för den är slitstark i vått tillstånd, detta är bara ett av få bruksområden för listan är oändlig. Och textilen i sig är bärkraftig just på grund av sin styrka med tidens gång blir den bättre och bättre.
En sång om linet eller linets lovsång som sades med en ytterst vördnad av Agneta på Linmuseet efter en dag präglat av denna kulturgrödan, dess mångsidighet och inte minst hantverket genom hela processen, menade hon att den titeln hade passat ypperligt till min uppgift. Och jag kunde inte vara annat än enig.
Linmuseet i Kville önskar att få upp ett maskinellt bruk igen, de har en hel del maskiner från 1950 talet som gör att processen från att driva med hobby odling av lin till en större produktion kan utföras och på så sätt föra traditionen vidare och bidra till en bärkraftighet.
«I dag får vi ofta anledning att fundera över hur och vad vi kan göra för att vår jord ska må bättre. Kanske kan immateriella kulturarv med fokus på småskalig produktion i kombination med utveckling av traditionella näringar anpassade till speciella klimat eller naturtyper vara en väg att gå.»
https://www.isof.se/om-oss/levande-traditioner—immateriella-kulturarv-/om-immateriella-kulturarv.html
I och med detta så önskade jag att fortsätta min utforskning av hur och vart vi kan ta del av linet och kulturarvet. I Sverige har det fört mig till många olika linföreningar via nätet, så som Bohus lin, Smålands lincentrum, Fransåker i Stockholm, Skånelin och Hälsingland lin. Alla dessa center erbjuder nästintill detsamma som på Linmuseet då sätt som en praktisk förmedling av kulturarvet. Jag vet dock inte om de har en förmedling med ett så rikt engagemang/berättarkonst av linets historia som på Kville.
Eftersom jag bor i Oslo så sökte jag även på linföreningar och dylikt i Norge, men det var lite svårare att finna samma utbud. Dock hittade jag fram till den norska Linföreningen, Linjente på våle, Oslo husflids föreningar som har väv dagar två gånger i veckan för en liten slant. Men på grund av dagens situation så var allt inställt.
Att uppleva och erfara kulturarv och immateriellt kulturarvet är en del av min problemställning och genom Laurajane Smith » Uses of heritage» (2006), Richard Sennett » The Craftsman»( 2008) ,genom UNESCO konventionen och svenska noder (områden), Svensk kulturarvs politik och kulturrådet i Norge har jag försökt att sätta ord på varför jag tycker det är viktigt att bevara och förmedla arvet kring lin genom att ha en praktisk förmedling även på större museum, ett utbud som kan nå alla i olika åldrar.
”Above all, heritage is an active, vibrant cultural process of creating bonds through shared experiences and acts of creations (s.)(307)
(Smith, 2006)
För ett år sedan hade jag föga aningar om hur hantverket och det kulturella värdet kring spånadslin egentligen tedde sig. Jag har mina erfarenheter av linnetyg, vävning och även fiberkunskap från Oslomet sedan tidigare. Men under detta året har jag blivit berikad med ny kunskap och känner en stor tacksamhet till alla kvinnor och damer som har givit mig så mycket tid och kunskap. Jag önskar att förmedla kunskapen vidare.